jag är inte bra på att blogga
jag är fan en värdelös bloggare. sist jag bloggade hade jag inte ens tagit studenten, tyckte fortfarande att det var coolt att köra bil själv, satt och grät över mitt gitarrprov.
att livet hade kunnat förändras så fort över en endaste sommar trodde jag inte. givetvis är jag samma gamla, vanliga Hedvig. Som gillar att klaga på bittra människor, klaga på vårt klassamhälle och allt det dära ni vet.
Jag gillar fortfarande att spela gitarr, sjunga, fotboll, ssu och ja, you name it!
just nu har jag inte träffat mina närmaste vänner på väldigt länge, eftersom att jag har flyttat till Malmö nu.
Alla brukar undra varifrån jag får all min energi. tidigare kunde jag inte svara på det, för jag visste inte.
men nu vet jag. Min omgivning, min familj och mina vänner är fan dom som får mig att bli så jävla lycklig. det är dom som får mig att skratta varje dag, som får mig att hoppa upp på morgonen och se framemot en ny dag. Att inte ha dessa i min vardag tar på hjärtat.
Att flytta och bara lämna allt är som att börja om från början.
Inte för att jag har någon större oro över detta, jag har ganska lätt för att träffa nya människor. Men det känns så sorgligt att lämna den vardagen som jag älskade så fruktansvärt mycket. Jag älskade att åka med pappa till skolan på morgonen. Springa in till svenska lektionen på tisdag och onsdags morgonen, be om ursäkt till Göran, när han svarar "inte är jag förvånad över att du är sen Hedvig". Att äta lunch med min bästis Anna och disskutera vad som är nyttigt och onyttigt att äta av dagens skollunch. Gå ner till ensemble salen på håltimmarna för att sjunga, skrika, spela hårt på instrumenten för att orka med matten som varar till klockan fyra varje eftermiddag.
Ta tåget direkt efter skolan till något coolt ssu-möte i någon annan del av skåne, komma hem skit sent, känna ångesten över att man borde pluggat istället, men ångrar sig snabbt för att ssu-mötet var så grymt och man känner sig som en bättre människa.
Samma gammla visa dagen efter. Fast träna fotboll i ösregn istället. Och komma hem till oroliga föräldrar som frågar om man verkligen hinner med allt plugg i skolan, och dom får alltid samma svar,"jag har inte så mycket i skolan just nu" (fastän att man egentligen har det). Och dom vet det inerst inne, men dom vet att jag inte är sån. Utan min fritid skulle jag inte vara jag. Min fritid gjorde mig hel, det var den som fick mig att överleva alla åren på gymnasiet. Jag kanske inte satt och pluggade varje kväll, jag kanske inte fick mvg i alla ämnen. Men det har aldrig varit det jag har strävat efter.
Man ska göra det som man vill, man ska göra det som gör en lycklig. Man ska göra det med människor som man delar något med. Det är så man bygger relationer, någonstans delar man något, känner igen sig.
Till hösten ska jag plugga statsvetenskap. Jag frågar mig själv ofta om jag gör det i brist på annat, för att jag är feg och inte vågar falla. Inerst inne vill jag bara spela musik, sjunga, hela dagarna, mitt i nätterna, klockan sex på morgonen, anytime.
Men det är sån osäker väg att gå.
Men jag tänker lova er här och nu. Min dröm kommer leva kvar, och en dag, ska jag våga.
Glöm aldrig att du är du.
att livet hade kunnat förändras så fort över en endaste sommar trodde jag inte. givetvis är jag samma gamla, vanliga Hedvig. Som gillar att klaga på bittra människor, klaga på vårt klassamhälle och allt det dära ni vet.
Jag gillar fortfarande att spela gitarr, sjunga, fotboll, ssu och ja, you name it!
just nu har jag inte träffat mina närmaste vänner på väldigt länge, eftersom att jag har flyttat till Malmö nu.
Alla brukar undra varifrån jag får all min energi. tidigare kunde jag inte svara på det, för jag visste inte.
men nu vet jag. Min omgivning, min familj och mina vänner är fan dom som får mig att bli så jävla lycklig. det är dom som får mig att skratta varje dag, som får mig att hoppa upp på morgonen och se framemot en ny dag. Att inte ha dessa i min vardag tar på hjärtat.
Att flytta och bara lämna allt är som att börja om från början.
Inte för att jag har någon större oro över detta, jag har ganska lätt för att träffa nya människor. Men det känns så sorgligt att lämna den vardagen som jag älskade så fruktansvärt mycket. Jag älskade att åka med pappa till skolan på morgonen. Springa in till svenska lektionen på tisdag och onsdags morgonen, be om ursäkt till Göran, när han svarar "inte är jag förvånad över att du är sen Hedvig". Att äta lunch med min bästis Anna och disskutera vad som är nyttigt och onyttigt att äta av dagens skollunch. Gå ner till ensemble salen på håltimmarna för att sjunga, skrika, spela hårt på instrumenten för att orka med matten som varar till klockan fyra varje eftermiddag.
Ta tåget direkt efter skolan till något coolt ssu-möte i någon annan del av skåne, komma hem skit sent, känna ångesten över att man borde pluggat istället, men ångrar sig snabbt för att ssu-mötet var så grymt och man känner sig som en bättre människa.
Samma gammla visa dagen efter. Fast träna fotboll i ösregn istället. Och komma hem till oroliga föräldrar som frågar om man verkligen hinner med allt plugg i skolan, och dom får alltid samma svar,"jag har inte så mycket i skolan just nu" (fastän att man egentligen har det). Och dom vet det inerst inne, men dom vet att jag inte är sån. Utan min fritid skulle jag inte vara jag. Min fritid gjorde mig hel, det var den som fick mig att överleva alla åren på gymnasiet. Jag kanske inte satt och pluggade varje kväll, jag kanske inte fick mvg i alla ämnen. Men det har aldrig varit det jag har strävat efter.
Man ska göra det som man vill, man ska göra det som gör en lycklig. Man ska göra det med människor som man delar något med. Det är så man bygger relationer, någonstans delar man något, känner igen sig.
Till hösten ska jag plugga statsvetenskap. Jag frågar mig själv ofta om jag gör det i brist på annat, för att jag är feg och inte vågar falla. Inerst inne vill jag bara spela musik, sjunga, hela dagarna, mitt i nätterna, klockan sex på morgonen, anytime.
Men det är sån osäker väg att gå.
Men jag tänker lova er här och nu. Min dröm kommer leva kvar, och en dag, ska jag våga.
Glöm aldrig att du är du.
sånt som jag börjar gråta över
hejhej folket!
idag började jag gråta. Jag kan börja gråta av jätte konstiga saker. Men många av gångerna jag gråter är det när jag känner mig riktigt dåligt på något. Som idag då.
Till imorgon har jag ett gitarrprov. Den låten heter Cavatina. Den är sjukt svår. Jag fick den för två veckor sen. Jag brukar ha sjukt lätt för att lära mig saker och förra gången jag hade gitarrprov i instrument A övade jag en hel natt innan och fick mvg. Jag klarade låten mycket bra
Denna gången är det absolut inte alls samma sak. nejnejnej, det räckte verkligen inte att öva dagen innan. Även om jag hade övat på låten sen den dagen jag fick den hade jag inte klarat den.
så nu sitter jag här i klistret. tycker att det suger att spela gitarr (något som jag annars älskar)
Fatta vad skolan och kraven förstör sånt som man tycker är roligt. Exempel gitarr. Gitarr ska bara vara roligt, om man tycker det är riktigt jävla kul att spela tror jag man utvecklas mer än när man blir "tvingad" till att öva in en stor fet jävla låt som man aldrig kommer klara. det är ganska knäppt.
Sen är det värt att tillägga, jag har pluggat så mycket hela detta halvåret, så jag har inte haft tid att spela gitarr på jätte länge.
På tisdag är det 1 vecka till min student. Det känns SÅHÄR SJUKT
Det sjukaste är att jag sitter och gråter över att jag inte kan min gitarrlåt. Jag borde vara ÖVERLYCKLIG för att jag ska ta studenten. men det är jag faktiskt inte. Är mest ledsen över att lämna allt.
Att ta studenten är ungefär som att hoppa för ett stup. man vet helt plötsligt INGENTING.
plugga, jobb, leva livet, resa?
ungefär såhär känner jag över studenten just nu:
idag började jag gråta. Jag kan börja gråta av jätte konstiga saker. Men många av gångerna jag gråter är det när jag känner mig riktigt dåligt på något. Som idag då.
Till imorgon har jag ett gitarrprov. Den låten heter Cavatina. Den är sjukt svår. Jag fick den för två veckor sen. Jag brukar ha sjukt lätt för att lära mig saker och förra gången jag hade gitarrprov i instrument A övade jag en hel natt innan och fick mvg. Jag klarade låten mycket bra
Denna gången är det absolut inte alls samma sak. nejnejnej, det räckte verkligen inte att öva dagen innan. Även om jag hade övat på låten sen den dagen jag fick den hade jag inte klarat den.
så nu sitter jag här i klistret. tycker att det suger att spela gitarr (något som jag annars älskar)
Fatta vad skolan och kraven förstör sånt som man tycker är roligt. Exempel gitarr. Gitarr ska bara vara roligt, om man tycker det är riktigt jävla kul att spela tror jag man utvecklas mer än när man blir "tvingad" till att öva in en stor fet jävla låt som man aldrig kommer klara. det är ganska knäppt.
Sen är det värt att tillägga, jag har pluggat så mycket hela detta halvåret, så jag har inte haft tid att spela gitarr på jätte länge.
På tisdag är det 1 vecka till min student. Det känns SÅHÄR SJUKT
Det sjukaste är att jag sitter och gråter över att jag inte kan min gitarrlåt. Jag borde vara ÖVERLYCKLIG för att jag ska ta studenten. men det är jag faktiskt inte. Är mest ledsen över att lämna allt.
Att ta studenten är ungefär som att hoppa för ett stup. man vet helt plötsligt INGENTING.
plugga, jobb, leva livet, resa?
ungefär såhär känner jag över studenten just nu:
PEPPEN
hej bloggen!
just nu är jag riktigt riktigt riktigt pepp och glad för allt som rör mitt liv!
Idag och igår kollade jag runt på lite sidor och söker ett arbete! Gud vad roligt det är. Känner mig som en stor bomb som bara vill komma ut i arbetslivet för att kunna ge allt. Vill verkligen ha ett socialt arbete denna gången, där jag är ute och arbetar med människor.
I tidigare inlägg har jag klagat mycket över skolan. Just nu känns studenten så nära, så nu känns det sorjligt att lämna den! Det är ju stället där man har vuxit, som människa och i hjärnan. Det har varit tufft många gånger, men man behöver nog lite motgångar för att man ska få kraft till bara kunna explodera.
Jag vet inte om jag vill läsa vidare till hösten, kanske, kanske inte. Jag har iallafall sökt in till Lund, olika typer av samhällsvetenskapliga kurser och program.
Nu i efterhand funderar jag lite vad jag varrför jag valde naturvetenskap... visst är jag smart och så. Men nu i efterhand inser jag att det kanske inte matchade mig helt hundra. Men jag ångrar absolut inte mig. Jag har lärt mig såååååå mycket, och jag klarade det tillslut. Jag är stolt över mig själv. Trodde att linjen skulle vara för tuff för mig. BUT I MADE IT! Det är nog utmaningar man behöver för att inse att man klarar mer än man tror!
Och för två veckor sedan tog jag körkort! Det gick så fort! Helt plötsligt satt jag och körde bilen själv. Det är en speciell känsla att kunna göra det, en stor vuxen poäng.
puss på er!
just nu är jag riktigt riktigt riktigt pepp och glad för allt som rör mitt liv!
Idag och igår kollade jag runt på lite sidor och söker ett arbete! Gud vad roligt det är. Känner mig som en stor bomb som bara vill komma ut i arbetslivet för att kunna ge allt. Vill verkligen ha ett socialt arbete denna gången, där jag är ute och arbetar med människor.
I tidigare inlägg har jag klagat mycket över skolan. Just nu känns studenten så nära, så nu känns det sorjligt att lämna den! Det är ju stället där man har vuxit, som människa och i hjärnan. Det har varit tufft många gånger, men man behöver nog lite motgångar för att man ska få kraft till bara kunna explodera.
Jag vet inte om jag vill läsa vidare till hösten, kanske, kanske inte. Jag har iallafall sökt in till Lund, olika typer av samhällsvetenskapliga kurser och program.
Nu i efterhand funderar jag lite vad jag varrför jag valde naturvetenskap... visst är jag smart och så. Men nu i efterhand inser jag att det kanske inte matchade mig helt hundra. Men jag ångrar absolut inte mig. Jag har lärt mig såååååå mycket, och jag klarade det tillslut. Jag är stolt över mig själv. Trodde att linjen skulle vara för tuff för mig. BUT I MADE IT! Det är nog utmaningar man behöver för att inse att man klarar mer än man tror!
Och för två veckor sedan tog jag körkort! Det gick så fort! Helt plötsligt satt jag och körde bilen själv. Det är en speciell känsla att kunna göra det, en stor vuxen poäng.
puss på er!
what doesn't kill you makes you stronger
jag har bara lust att säga att skolan DÖDAR mig
men om man tittar upp på min rubrik så gör det mig endast starkare, för den dödar ju bokstavligen inte mig,
möjligen mitt psyke. Ett psyke kan ju dö. så man undrar om citatet menar att om man inte dör fysiskt (alltså om inte kroppen lägger av) så blir man starkare.
jag brukar sitta såhär och filosofera ibland. folk säger så mycket, men jag undrar vad dom egentligen menar med vad dom säger. det är lite väl mycket ordbajs nu för tiden. man slänger ur sig saker som man engentligen inte bokstavligen menar.
tillexempel "SKOLAN DÖDAR MIG". när jag säger det menar jag ju inte att den gör det, det är ju inte så att jag blir attackerad av ett ton skolböcker över mig så att jag dör.
hmm, nu är jag flummig, i know. FÖRLÅT
i skolan gör jag och Johanna en låt på projektarbetet, det är roligt.
vi ska spela in den sen, plus en cover som vi har gjort till "vår egen" om man nu får ta sig friheten till att göra om andra människors låtar. på tal om det, jag hatar faktiskt när folk snor andras låtar och försöker göra om dom, för oftatst blir dom bara förstörda.
i skolan läser jag just nu ensemble B, det är LEVANDE exelmpel på en kurs där man typ 9 gånger av 10 förstör andras låtar.
jag gillar hellre folk som skriver skit dåliga låtar, som iallafall försöker. och det är alltid dom som kommer någonstans i livet också
men sen vet ju jag, att skriva låtar är inte det enklaste. eller joo, att skriva låt i sig är ju jävligt enkelt. men att skriva något eget, bra och skriva något nytt som inte påminner om något annat, det är sjuuukt svårt.
det känns som att allt redan finns ibland. vad man än kommer på så finns det redan
imorgon ska jag på klasskamps möte. det ska bli gött för jag gillar klasskamp
sen ska jag sova hos David
på tal om David. han är fin. jag gillar verkligen honom, på riktigt alltså.
här kommer en fin puss-bild på oss
HEJDÅ PÅ ER FINA DÄR UTE. sov gott!
men om man tittar upp på min rubrik så gör det mig endast starkare, för den dödar ju bokstavligen inte mig,
möjligen mitt psyke. Ett psyke kan ju dö. så man undrar om citatet menar att om man inte dör fysiskt (alltså om inte kroppen lägger av) så blir man starkare.
jag brukar sitta såhär och filosofera ibland. folk säger så mycket, men jag undrar vad dom egentligen menar med vad dom säger. det är lite väl mycket ordbajs nu för tiden. man slänger ur sig saker som man engentligen inte bokstavligen menar.
tillexempel "SKOLAN DÖDAR MIG". när jag säger det menar jag ju inte att den gör det, det är ju inte så att jag blir attackerad av ett ton skolböcker över mig så att jag dör.
hmm, nu är jag flummig, i know. FÖRLÅT
i skolan gör jag och Johanna en låt på projektarbetet, det är roligt.
vi ska spela in den sen, plus en cover som vi har gjort till "vår egen" om man nu får ta sig friheten till att göra om andra människors låtar. på tal om det, jag hatar faktiskt när folk snor andras låtar och försöker göra om dom, för oftatst blir dom bara förstörda.
i skolan läser jag just nu ensemble B, det är LEVANDE exelmpel på en kurs där man typ 9 gånger av 10 förstör andras låtar.
jag gillar hellre folk som skriver skit dåliga låtar, som iallafall försöker. och det är alltid dom som kommer någonstans i livet också
men sen vet ju jag, att skriva låtar är inte det enklaste. eller joo, att skriva låt i sig är ju jävligt enkelt. men att skriva något eget, bra och skriva något nytt som inte påminner om något annat, det är sjuuukt svårt.
det känns som att allt redan finns ibland. vad man än kommer på så finns det redan
imorgon ska jag på klasskamps möte. det ska bli gött för jag gillar klasskamp
sen ska jag sova hos David
på tal om David. han är fin. jag gillar verkligen honom, på riktigt alltså.
här kommer en fin puss-bild på oss
HEJDÅ PÅ ER FINA DÄR UTE. sov gott!
skottishlandet
jag har varit i skottland med bäste david (<3) det var fint och gött
här kommer lite bilder
ps. skolan är tråkig
vi klättrade i bergen, var ute, såg massa såna sevärdigheter, drack gott vin, åt god mat (och äcklig), spelade magic, dampade loss och hade en väldigt trevlig resa"
puss&kram på er!
här kommer lite bilder
ps. skolan är tråkig
vi klättrade i bergen, var ute, såg massa såna sevärdigheter, drack gott vin, åt god mat (och äcklig), spelade magic, dampade loss och hade en väldigt trevlig resa"
puss&kram på er!
dont you wanna stay
jag tänkte först skriva värsta inlägget om allmän kärlek.
det var dock bara något jag påbörjade för jag insåg att det typ inte gick.
jag kan ju känna kärlek till mycket.
jag känner exempel hat-kärlek till biffen. en kille som jag har haft en konstig relation till. vi var inte ihop, vi var inte kk och vi var inte kära, men vi kunde typ inte leva utan varandra. vi bråkade alltid. vi kunde ha det bra i max en vecka, sen bröt helvetet loss igen. jag skyller hälften till bråken på honom och andra halvan till mig själv. vi pratar inte ens med varandra längre. han har flyttat till stockholm nu. men jag kommer alltid att minnas honom, var han än är kommer jag alltid känna hat-kärlek till honom. jag har en bild på oss som hänger på mitt rum. jag var snygg då (skulle bara säga det).
Sen finns det ju andra sorters människor som man kommer älska hela livet, oavsett hur dom förändras eller hur mycket man skilljs ifrån varandra. jag kommer alltid att älska min familj, alltid alltid. kärleken till familjen går inte beskriva för dom är det absolut bästa som finns.
det finns vänner som man har delat hela ens uppväxt med som kan en utan och innantill, man kanske inte säger det till dom, men hanna, jamina johanna och tim, JAG ÄLSKAR ER. nu vet ni det. ni har kännt mig för länge för att ni ska skilja er ifrån mig. ni är i stortsett tvingade att leva med mig resten av era liv.
jag var tvungen att göra lite klart för mig vad kärlek är, för det råder en viss kris i mitt kärleksliv.
kärlek för mig är inte bara att ha sex, trivas tillsammans och kunna snacka. FUCK DET
kärlek är att man ska ligga och gråta tillsammans, när man är kär finns det inte en tanke i världen på att man vill knulla med någon annan jävel, kärlek ska göra ont och vara lite smått olyckligt. men allt det där som är så olyckligt ska man få tillbaka i lycka. (om man inte är olyckligt kär dvs)
alla människor där ute, VAR INTE OLYCKLIGT KÄRA.
det finns alltid någon som kommer att älska dig så som du är. lägg inte ner din kärlek på massa idioter som du inte får något tillbaka av, gör aldrig aldrig aldrig det!
för jag har testat det några gånger och det fungerar aldrig.
man blir typ bara ledsen in i själen och sen vill man dö ett tag.
tro det eller ej, MEN, det går över, fast det där onda kommer alltid att sitta kvar. man får en liten skada i hjärnan tror jag.
i belive in love, jämnlik kärlek, mellan två individer, som offrar och tar från varandra, som förstår varandra, som gör allt för varnadra.
jag önskar att jag någon gång kommer hitta en som älskar mig och vill leva ett liv med mig i ett stort hus med en altan och fina barn. (nu tänker jag långsiktigt)
jag kommer ha många olyckliga förhållanden innan den människan dyker upp i mitt liv.
jag tycker denna låten är bra i syfte om man gillar någon, sen funderar den ena på att dra.
så frågar man, "DONT YOU WANNA STAY HERE A LITTLE WHILE?"
så säger den andra "okejdå" sen stannar den lite till
länken till den låten hittar ni HÄR:
http://www.youtube.com/watch?v=sIjkVn_ro0g
om ni är deppiga över era olyckliga kärleksliv kan ni ringa mig så kan vi gråta rundor tillsammans.
kyss.
bild från förra sommaren med biffen.
ett stycke schlager
denna afton tänkte jag summera mitt intryck av årets melodifestival
till att börja med ska jag ta och berätta att jag är ytterst engagerad i ämnet och har följt tävlingen så länge jag kan minnas!
hade inte den sista deltävlingen i malmö ägt rum hade jag börjat fundera på var sjutton sveriges låtskrivare är på väg någonstans (hell?)
i toppen av finalen hoppas jag se Nicke Borg, Eric Saade och Linda Bengtzing
sätter 100 spänn på att Eric Saade tar hem guldet den 12 mars
men om jag får bestämma hade jag velat se Nicke Borg stå on the big stage i Düsseldorf, Tyskland.
inte för att jag säger att det är den perfekta schlagern, utan snarare för att jag skulle vilja se Sverige ta hem en eurovision final och jag anser att "leaving home" är den låten som har störst chans att ta sig till en bra placering av sveriges bidrag.
efter att ha hört Dannys "in the club" x antal gånger ställer jag mig frågan "hur svårt det kan vara att få in ett bra bidrag i tävlingen?". det verkar som att det råder en viss torka över sveriges schlager-sammanhang och i dagens sists skulle jag vilja säga att artisten har mer betydelse än själv låten. en aning sorgligt
men det kan ju också bero på att låtarna inte riktigt håller måtten
"det var bättre förr" som man brukar säga.
en bra placering i årets eurovision är viktigt för sveriges del för att få tillbaka självförtroendet och känna kredit till all tid som vi lägger ner på arbetet runt deltävlingar och andra chansen. vi gör allt för att få det rätta bidraget iväg skickat och dom senaste åren har det inte alls visats sig i vår väg, utan istället har våra grannläder haft fler delade meningar om vad europa anser som trendigt där både finland och norge har varit vinnare de senaste åren.
vi ses i stockholm, globen, melodifestivalen, finalen.
till att börja med ska jag ta och berätta att jag är ytterst engagerad i ämnet och har följt tävlingen så länge jag kan minnas!
hade inte den sista deltävlingen i malmö ägt rum hade jag börjat fundera på var sjutton sveriges låtskrivare är på väg någonstans (hell?)
i toppen av finalen hoppas jag se Nicke Borg, Eric Saade och Linda Bengtzing
sätter 100 spänn på att Eric Saade tar hem guldet den 12 mars
men om jag får bestämma hade jag velat se Nicke Borg stå on the big stage i Düsseldorf, Tyskland.
inte för att jag säger att det är den perfekta schlagern, utan snarare för att jag skulle vilja se Sverige ta hem en eurovision final och jag anser att "leaving home" är den låten som har störst chans att ta sig till en bra placering av sveriges bidrag.
efter att ha hört Dannys "in the club" x antal gånger ställer jag mig frågan "hur svårt det kan vara att få in ett bra bidrag i tävlingen?". det verkar som att det råder en viss torka över sveriges schlager-sammanhang och i dagens sists skulle jag vilja säga att artisten har mer betydelse än själv låten. en aning sorgligt
men det kan ju också bero på att låtarna inte riktigt håller måtten
"det var bättre förr" som man brukar säga.
en bra placering i årets eurovision är viktigt för sveriges del för att få tillbaka självförtroendet och känna kredit till all tid som vi lägger ner på arbetet runt deltävlingar och andra chansen. vi gör allt för att få det rätta bidraget iväg skickat och dom senaste åren har det inte alls visats sig i vår väg, utan istället har våra grannläder haft fler delade meningar om vad europa anser som trendigt där både finland och norge har varit vinnare de senaste åren.
vi ses i stockholm, globen, melodifestivalen, finalen.
godkväll
måtte ni tro att jag har skaffat mig en blogg denna sena afton
klockan är nu 01.18 när jag sitter och övar på ett gitarrstycke
och fick helt plötsligt idén om att skaffa mig en blogg
här kommer jag bara att mala
mala om ungdomen & min syn på samhället
hörs
klockan är nu 01.18 när jag sitter och övar på ett gitarrstycke
och fick helt plötsligt idén om att skaffa mig en blogg
här kommer jag bara att mala
mala om ungdomen & min syn på samhället
hörs
