heeddvviig

jag är fan en värdelös bloggare. sist jag bloggade hade jag inte ens tagit studenten, tyckte fortfarande att det var coolt att köra bil själv, satt och grät över mitt gitarrprov.
att livet hade kunnat förändras så fort över en endaste sommar trodde jag inte. givetvis är jag samma gamla, vanliga Hedvig. Som gillar att klaga på bittra människor, klaga på vårt klassamhälle och allt det dära ni vet.
Jag gillar fortfarande att spela gitarr, sjunga, fotboll, ssu och ja, you name it!
just nu har jag inte träffat mina närmaste vänner på väldigt länge, eftersom att jag har flyttat till Malmö nu.
Alla brukar undra varifrån jag får all min energi. tidigare kunde jag inte svara på det, för jag visste inte.
men nu vet jag. Min omgivning, min familj och mina vänner är fan dom som får mig att bli så jävla lycklig. det är dom som får mig att skratta varje dag, som får mig att hoppa upp på morgonen och se framemot en ny dag. Att inte ha dessa i min vardag tar på hjärtat.
Att flytta och bara lämna allt är som att börja om från början.
Inte för att jag har någon större oro över detta, jag har ganska lätt för att träffa nya människor. Men det känns så sorgligt att lämna den vardagen som jag älskade så fruktansvärt mycket. Jag älskade att åka med pappa till skolan på morgonen. Springa in till svenska lektionen på tisdag och onsdags morgonen, be om ursäkt till Göran, när han svarar "inte är jag förvånad över att du är sen Hedvig". Att äta lunch med min bästis Anna och disskutera vad som är nyttigt och onyttigt att äta av dagens skollunch. Gå ner till ensemble salen på håltimmarna för att sjunga, skrika, spela hårt på instrumenten för att orka med matten som varar till klockan fyra varje eftermiddag.
Ta tåget direkt efter skolan till något coolt ssu-möte i någon annan del av skåne, komma hem skit sent, känna ångesten över att man borde pluggat istället, men ångrar sig snabbt för att ssu-mötet var så grymt och man känner sig som en bättre människa.
Samma gammla visa dagen efter. Fast träna fotboll i ösregn istället. Och komma hem till oroliga föräldrar som frågar om man verkligen hinner med allt plugg i skolan, och dom får alltid samma svar,"jag har inte så mycket i skolan just nu" (fastän att man egentligen har det). Och dom vet det inerst inne, men dom vet att jag inte är sån. Utan min fritid skulle jag inte vara jag. Min fritid gjorde mig hel, det var den som fick mig att överleva alla åren på gymnasiet. Jag kanske inte satt och pluggade varje kväll, jag kanske inte fick mvg i alla ämnen. Men det har aldrig varit det jag har strävat efter.
Man ska göra det som man vill, man ska göra det som gör en lycklig. Man ska göra det med människor som man delar något med. Det är så man bygger relationer, någonstans delar man något, känner igen sig.

Till hösten ska jag plugga statsvetenskap. Jag frågar mig själv ofta om jag gör det i brist på annat, för att jag är feg och inte vågar falla. Inerst inne vill jag bara spela musik, sjunga, hela dagarna, mitt i nätterna, klockan sex på morgonen, anytime.
Men det är sån osäker väg att gå.
Men jag tänker lova er här och nu. Min dröm kommer leva kvar, och en dag, ska jag våga.
Glöm aldrig att du är du.